Haha!! Kokos.... ahhh... det är solsemester för mig!! 

 Jobbigast var att pussa Elisabeth hejdå... Vi får säga hejdå till henne så ofta, då vi lämnar henne hos mormor där hon måste bo under vår renovering, Även när hon bodde hemma var vi tvungna att säga godnatt och lämna henne till nattassistenten.... Men när man ska vara borta en vecka känns det extra tungt...

 När allt äntligen var packat och jag hade städat undan hemma, så kändes det skönt att lägga sig. kl 5 ringde klockan och vi kom iväg kl 6:15 och körde till långtidsparkeringen och tänkte på hur djupt i snö den skulle ligga efter en vecka... På bussen från parkeringen mot flygplatsen tittade vi på alla familjer och par som var på väg mot solen precis som oss. Förväntansfulla!! 

Att det här är en sån stor grej för mig är för att det var 11 år sen vi tog en hotell/strandsemester. På vår bröllopsresa till Hurghada. Då blev jag sjuk och det blåste kallt.... Det var så härligt på flygplandet att plocka fram min bok, Arvet efter dig, av JoJo Moyes, och M&Ms och börja semestern :-) 

 När vi steg ur planet och in i flygplatsen så möttes man av den där underbara varma brisen, ni vet!!! Som jag längtat!! Doften av värme!! Flygplatsen ligger precis vid havet!! Jag bara tittade på Andreas och kunde inte sluta le!! Att vi inte gjort det här tidigare!! Stövlarna började kännas olidligt varma...

 På bussresan till hotellet njöt vi av det vackra landskapet, stora kulllar av sand och getter som gick runt o betade... Kändes som att jag var i Libanon... Att se blommor mitt i vintern var magiskt... 

 Vi var de enda som gick av på vårt hotell. SBH Monica Beach Hotel. Det visade sig att hotellet var helt nyrenoverat och nyöppnat. Så alla var så glada och trevliga. 

Rummen hade ingång utifrån, alla hade varsin liten rabatt och vi hade havsutsikt... Det första jag gjorde var att lägga mig raklång i sängen och sova.... Andreas var en glad liten prick och började packa upp direkt och ville komma i ordning. Vi packade med oss vårt aromaljus och tog med oss doften från vår smekmånad och tände och hela rummet fylldes av det... Mmmmm... Vi gick till middagen (all inclusive är bäääääst). Det slog mig att solen inte hade gått ner än... Maten var fantastisk och visst tog vi båda alldeles för stora portioner, men ååååååhhhh, vad gott det var!!!!

 Sen gick vi ner till stranden. Då hade det redan blivit mörkt. Tyckte det var för kallt att gå utan skor på sanden, men Andreas sa: "Se kylan bara som en sensation".....hm.... ok, vi är ju på semester!!! Tog av oss skorna och snart kändes det inte så kallt längre. Till slut gick vi i vattnet och struntade i att byxorna blev blöta... LIte i taget släppte vi alla hämningar och tog ett nakendopp, hahhahahahahha!!!!! (Det var ingen där förstås ;-))... )Det var väldigt befriande... Efter att under lång tid bita ihop hemma i vardagen och inte ha ett dugg kontakt med kroppen under alla lager kläder och tjocka skor, så blir man onekligen också helt tillknäppt känslomässigt. Det här var precis vad vi behövde, att öppna våra kroppar och hjärtan... Inga måsten... ingen problemlösning... bara vila, lek och njutning... Vi tog långa promenader barfota dagarna efter och jag upptäckte hur varm jag blev av att gå på de ojämna klipporna mellan stränderna trots att det var ganska svalt i vinden. Wow, tänkte jag, jag kanske ska börja med att gå på spikmatta hemma, haha!!! Nu börjar semestern!!

Efter några dagar kom en liten känsla av tristess. Nu hade vi ätit, solat, badat, promenerat, läst ut varsin bok och jag kände en viss tomhet efteråt. Tänkte att nu skulle jag kunna tänka mig att åka hem igen. Konstigt... Men det var bara en del av processen... Lite i taget började lager av känslor att skalas av och komma till ytan. Rastlösheten... Hur kan man ha ett öppet och accepterande hjärta inför alla sina känslor? Vi pratade mycket, Andreas och jag... Med honom kan jag prata om allt. Den ende som vet precis vad jag pratar om... Den ende som alltid inspirerar mig att komma längre och djupare in i mitt hjärta... Vi började upptäcka att en grupp från hotellet brukade ha stretchning och yoga på stranden varje morgon. Bestämde oss för att vara med. Åhh, vad skönt det var! Dagen efter var jag med på vattengympa på grannhotellets spa-avdelning. 

Efter det, var det yoga på stranden... Vi kom liksom in i en andra andning sista dagarna bara... Men det var ok. Jag kände mig full av värme, inspiration och tacksamhet gentemot min underbara kropp som jag började bli vän med, som jag vill börja ta bättre hand om.

 Ja, och så åkte vi hem... 

Hemma kom alla välbekanta känslor och hämningar tillbaka igen, men jag har kunnat ha ett val. Nu vet jag hur det känns att släppa taget om alla jobbiga tankar och se hur min kropp älskar att jag är närvarande i den. Tänker hålla minnet av denna semester vid liv så länge jag kan, för att skapa nya mönster, nya vanor. Inte misshandla kroppen och hjärtat och hjärnan. inte överkoka den med oro. Ha tro att saker löser sig bara vi vågar släppa dem ur vårt hårda grepp. Jag har insett att jag fortfarande jämför mig själv med hur jag ville leva innan livet blev som det blev. Som att jag är ett misslyckande om jag inte når dit. Men jag tänker låta de tankarna komma, för det kommer de att göra, och bara låta dem gå sen. Vi är inte våra tankar. Vi är medvetandet, det som upplever och lyssnar på tankarna. Vi behöver inte dras med av dem. Vi behöver inte välja att lida utav våra tankar. Det har jag lärt mig nu. Jag påminner mig själv om det när tankarna skenar iväg. "Vilken dålig mamma jag är... Nu kan jag inte tänka längre... jag har hundra saker jag måste göra men jag bara stelnar... Hur ska det här gå?.... Jag orkar inte ta hand om Elisabeth...." Då, när jag känner hur hjärtat knyter sig och en huvudvärk växer och armarna värker, så påminner jag mig själv om att jag är medvetandet som upplever livet. Jag är inte mina tankar. Då skiftar jag fokusen från tankarna till kroppen, slappnar av, och börjar se livet omkring mig. Ett leende formas på mitt ansikte och jag kan bli tacksam igen. Tack härliga semester och min underbara följeslagare i livet, min kärlek, min bästa vän.