Tömde hennes packade sjukhusväska. ALLT som hade med hennes sjukdom att göra slängde jag på sängen. Hennes korsett, dosett, medicinflaskor, inhalatorer, blöjor. NU RÄCKER DET! Inget mer lidande, inget mer onaturligt. Hon lämnade detta liv med bara sin egen kropp och kläderna på kroppen. 

Att få ligga i sängen med henne, det fanns inget mer trösterikt. Utan korsett, utan den forcerade andningen, utan smärta, att kunna krama om henne utan att behöva hålla tillbaka några känslor, utan hennes kropps motstånd. Hon kunde ligga bara tätt intill totalt avslappnad. Precis så tätt som jag velat krama om henne hela hennes liv. Det kunde jag göra först när hon var död. 

Inför flytten har jag behövt gå igenom allt. Hennes bebiskläder. Spara? Vet inte. Hon kunde inte njuta av sina kläder. Jag kunde inte njuta av hennes kläder. 

Det enda jag vill spara är hennes bilder💗