Semester, mammaliv och renovering

Hej fina vänner!! Hur är det med er alla?? Hur har er sommar sett ut?? Skulle vara kul om ni ville skriva lite i kommentarsfältet💗

Vi har faktiskt ännu inte flyttat in i lägenheten. Andreas flyttade in i nya lokaler i juli som behövde nästan ännu mer renovering än vår lägenhet. Så Andreas har jobbat jättehårt under juli. Vilken disciplin alltså! Beundrar honom för det. Jag har kunnat få koncentrera mig på att vara mamma, assistent och arbetsledare, för ärligt talat, lägger jag renovering ovanpå det så finns det inte mycket kvar av mig. I veckan fick jag låsningar i ryggen av alla oergonomiska lyft. Jag gav mig nämligen på att sätta ihop lite IKEA skåp i lägenheten för att vara lite hjälpsam, men det räckte. Min kropp pallar det inte. Nåt bra förslag på träning för att stärka ryggen???

Det som är skönt är att Andreas o jag har stor respekt för varandras begränsningar och har tillåtit varandra att ta vår tid. Vi försöker vara förnöjsamma, även om vi längtar efter vårt eget hem. All in due time... Vi ses bara på morgnar o kvällar just nu, men ringer o pratar varje dag. Det känns viktigt för att man inte bara ska vara helt uppe i sin egen verklighet. Jag längtar efter en mer gemensam vardag, och det blir det snart😄

Som semester i år åkte vi på vår sammankomst i Danmark, Silkeborg. Vi bilade ner med min mamma, bror och god vän sen 10 år. Det var jättemysigt!! Programmet på sammankomsten var helt utom denna värld, eller hur??? Efterverkningarna sitter i fortfarande. Det gav mig ett rejält lyft i min tjänst. Hur påverkades ni av programmet??
På vägen hem stannade vi hos vänner i Trelleborg som har hästgård. Andreas kom in i sitt rätta element kan man säga. Vännerna är hans sedan länge och de är terapeuter som han. Han fick behandla deras tävlingshäst som fått något trauma och går snett. Hur coolt som helst, helt orädd att prova på sin behandling på en häst liksom. Han trivdes som fisken i vattnet. Det var härligt att se.

Elisabeth kunde inte följa med ner till Danmark. Hon hatar att åka bil. Klarar inte av att varken sitta eller ligga ensam i vaket tillstånd. Hon får panik. Hon vill ligga tryggt i famnen helst. Tåg skulle kanske funka. Hur som helst var hon kvar hemma min min lillasyster Céline och assistenterna. Direkt fick vi höra att hon började må sämre när vi åkt. Usch det var jättejobbigt. Kändes som att man övergav både henne och lillasyster.. Men vi bad mycket till Jehova att vaka över dem. Men fy, nästa gång får vi hitta på ett sätt att ta Elisabeth med oss, vill inte lämna henne så igen. Tänk om nåt hade hänt! Céline gjorde det jättebra, verkligen, men det känns som att det var för mycket för henne att bära om något hade gått snett. Nästa år hålls den engelska sammankomsten förhoppningsvis i Sverige.

Sommaren är verkligen underbar i år!! Så fort vi flyttar hem ska jag köpa en cykel o systemkamera!! Saknar att ta kort. Finns inte så mycket som inspirerar i Gottsunda... 😝 o

Ser fram emot lite kommentarer😄 Kram o fortsatt skön sommar på er!!

elfmom.blogg.se

Ett försök att gå vidare efter min dotters bortgång. En berättelse om en flickas hårda kamp mot en obotlig sjukdom och hur det varit att vara hennes mamma. Till minne av min älskade Elisabeth 💗28/2 2013- 💔20/2 2017

RSS 2.0