Det här inlägget tänkte jag berätta lite om det senaste om Elisabeths hälsa och mående. Att spyorna inte längre är en del av hennes vardag är något som slår oss då o då. Att sådär kunde  man aldrig göra med henne förut. Eller att man får påminna sig om att byta hennes lakan, eftersom hon aldrig spyr ner dem längre. Det är ett litet glädjeämne :)

Men det visste jag också när vi väntade på operationen att det inte kommer vara lösningen på alla hennes problem. Det som finns kvar efter operationen, som får större dominans nu när illamåendet är borta, är att hon svettas kopiöst, är spänd och extremt ängslig. Innan operationen visste vi inte hur mycket refluxen bidrog till de symptomen.  Nu ser vi att det är något annat...

Vad vi blivit förvånade över är att Elisabeths svett börjat lukta vuxet senaste året och att hon börjar få könshår (ursäkta känsliga läsare;) Vi tog upp det med läkaren som reagerade direkt. Vid tillstånd då huvudet på ett barn inte växer i den takt som är sunt, så  kan det bli fel på hormon balansen, vilket kan förklara Elisabeths symptom. Hon verkar alltså vara på väg in i puberteten..  Så i måndags tog vi massa blodprover och väntar på svar...

Igår räckte jag att vi skulle gå ut, Elisabeth och jag. Hon verkade ok. Alltid sekunderna vi kommer ut är hon så fascinerad av miljöombytet, spärrar upp ögonen och ser ut som en söt fågelunge med öppen mun. Det tar kanske nån minut eller två innan hon blir ängslig och vill komma upp. Det förstår ni att vi inte alltid kan göra, för det finns inte en parkbänk var femte meter. Men om vi inte plockar upp henne kommer hon snabbt i panik och blir helt till sig och skriker så det  skär i hjärtat. Jag försökte mig på att gå igenom gallerian vi är grannar med. Och där mitt i gallerian fick jag försöka trösta henne medan alla tittade. Hennes kropp blev helt öm av kallsvetten och spändheten, så jag fick röra henne super sakta för att inte göra henne illa. Jag fick stanna tre fyra gånger och trösta henne för att ens kunna komma hem. Så fort vi steg innanför dörren ändrades hennes gråt, som sakta slutade och hon somnade. Tryggheten. Hon ville komma hem. Där hon sitter i dagar, helst i famnen. Helst utan korsett och fotskenor...

Jag hade alltså tänkt att hon säkert längtade efter att få komma ut, men just den dagen var hennes primära behov att vara trygg och bekväm.  Lilla mamma måste ha lite större öron och ögon nästa gång och inte läsa in sina egna behov. Det var nog så att det var jag som behövde komma ut lite...