Hej all vänner! Hur är det med er? Har ni också varit förkylda?? Den här veckan blev jag till sist tvungen att ge efter för alla baciller, kanske främst på grund av stress och lite för mycket runt omkring mig. Våra gäster kom i tisdags och de är jättegulliga. Bara det att vi under renoveringen bara har hall, kök och sovrum som boyta. De sover i hallen framför våra garderober och ytterdörren på madrasser. Så det har varit ganska trångt. Men de är goa och inte alls krävande. De delar med sig av sina hjärtan och det är mat för själen, tycker jag. De har det också väldigt tufft just nu och vi kan relatera till varandra. Dessutom älskar de vår lilla skatt, Elisabeth. Det betyder mycket för oss när vänner längtar efter att få träffa henne för första gången, för att det känner hur speciell hon faktiskt är och för att de älskar oss. Vi har ju varit på flera visningar och hittade en lägenhet i ett perfekt läge som vi slog till på och blev ensamma budgivare. Wow, äntligen, tänkte vi! Bara för att finna att killen som gav oss lånelöftet hade missat att skriva in att vi skulle ha dubbla boenden under vår renovering. Vi tänkte att vi skulle köpa en lägenhet innan försäljningen av huset. Men då kräver banken att vi båda har fast jobb. Personliga assistenter kan inte få fast jobb, då det är upp till brukaren att behålla en assistent eller inte, så bolaget vågar inte fastanställa. Fast jag jobbar heltid så räknas det inte för banken. Så med tungt hjärta var vi tvungna att släppa lägenheten. Nu måste vi renovera klart och sälja och hoppas att vi hittar en passande bostad att köpa i sommar i stället. Hela det händelseförloppet: mamma åkte iväg på semester, 5 av 8 assistenter sjuka, jobb varje dag, visningar, gäster från Holland, budgivningen, vinsten OCH förlusten.... väldigt tufft... Det som är jobbigast är att vara ifrån Elisabeth så mycket, och vetskapen att det kommer dröja ytterligare innan vi kan få bli en samlad familj igen. När v inte bor tillsammans är hon sjuk oftare, har vi märkt.