Lugnet i stormens öga
Det är otroligt att saker ändå löser sig när man vågar släppa sin oro. Det finns tusen anledningar för mig och Andreas att flippa ur, men vi har inte det. Genom att ta en sak i taget.

Just nu letar vi lägenhet, renoverar vårt hus, får vår nya bil anpassad, och har en massa papper med ansökningar att ta reda på och försöker hålla oss i bra forn. Förutom våra jobb har vi det grundläggande som att städa och laga mat, vilket känns övermäktigt ibland.
Idag är 5 av 9 assistenter sjuka i influensan och en, min älskade mamma, åker iväg på sin två veckor långa, välförtjänta och alldeles för sent uttagna semester. Vi är alltså bara tre assistenter just nu på dag och natt. Imorgon kommer jag att vara ensam assistent en hel dag, 8-21. Risken finns att jag också kommer vara ensam hela måndagen också. På tisdag kommer våra gäster från Holland och ska stanna en hel vecka... De kommer få bli våra hjälpredor mer än gäster. Tur att de är så gulliga och inte vill annat än att få hjälpa till. Tycker bara synd om dem lite. Men de kommer få riktig träning i assistansjobbet alltså!
Konstigt nog, när en assistent efter den andra ringde och sjukanmälde sig så visste jag ändå att allt skulle lösa sig. Och vad gäller lägenhet så har vi bestämt oss för att låta en lägenhet komma till oss, hur flummigt det än låter...
Det gäller att hålla sig i stormens öga...
