Vi fick sakta, sakta öka matmängden, ibland backa flera steg än vi gick framåt. Men efter ungefär två veckor kunde vi ge henne en hel måltid i ett svep, vilket var vårt mål. Nu matar vi henne sex gånger i stället för 24 gånger. Det är helt fantastiskt! Det är så lustigt att komma på att anledningen till att hon gnällt inte har varit de "vanliga" orsakerna, som illamående, gaser eller ryggsmärta, utan HUNGER, HÖR O HÄPNA, HAHA!! Det är vi lite ovana vid. Nu somnar hon förnöjt efter en matning som en nyfödd bebis... :-)

 

Hela förra veckan har hon sovit, sovit, sovit. Vi blev lite misstänksamma och tog henne till akuten bara för säkerhets skull, för att ta lite infektionsprover, men det var inget sådant. Hon måste helt enkelt ha blivit helt slut av att få så mycket mat! Hon kanske behöll 50% av maten innan operationen. Nu behåller hon 100% varje dag! 

Men igår, nästan tre veckor efter operationen, kände jag igen min busiga lilla tjej! Glad och sprallig i sängen på morgon när jag tog över efter nattassistenten :-) Det är så härligt att se dessa glimtar av hennes inre person, den hon är utan sjukdomen. 

Vi har haft så underbara dagar med henne i den här mest fantastiska försommaren man kunnat föreställa sig. Bara kunnat promenera i en vacker park med sitt sött sovande barn i vagnen medan man småpratar med varann och andas in de varma vårångorna. Och att slippa dessa kräkpåsar!!! YIPPIIIE