Sedan kom frågan. "Hur mår flickan?" Och jag bara översköljdes av sorg och kunde inte hålla tillbaka känslorna. Jag insåg att det var pga att jag bara umgåtts med människor som vetat. Då har det varit ganska naturligt för mig att må ok och gå vidare med nya aktiviteter. Men med honom så gick det bara rakt in. 

8 veckor sedan nu. Det är ingenting. Känns som en livstid. 

Det slår mig att jag en gång i tiden fick en dotter. Något jag aldrig trodde jag skulle få. Att skaffa barn var inget självklart för oss. Det blev en total överraskning. Sedan rycktes vår friska dotter ifrån oss. För att efter fyra år ryckas ifrån oss helt o hållet. Hur fattar man det? Hur tar man in det, att vi blev mamma o pappa? Och nu? Vad finns kvar? Jag kommer inte bli hel förrän hon är i min famn igen. Min älskade lilla dotter. Ja, du var här. Hur underbart var inte det, att vara din mamma...