Jag bad till Jehova om hjälp att kunna ta oss till mötet idag med Elisabeth. Hon sov när jag började kl 8. Jättebra. Då kunde jag packa hennes väska och byta om till möteskläder. När hon väl vaknade vidgade hon sig ha feber. Så det blir inget möte. Lyssnar på mötet över telefonen idag.

 Nu är pappa och mormor sjuka istället. Deras tur. På något mirakulöst sätt som Jehova säkert lagt i oss så verkar det som att det alltid finns någon som kan bära upp den andre. Så många gånger som flera assistenter blivit sjuka samtidigt, och då får man superkrafter och kan jobba för två personer. Så jag har slutat reagera med överdriven oro när det händer. Det har alltid löst sig hittills..

Igår kunde jag följa med Andreas till vår lägenhet och montera badrums möblerna inför att byggfirman ska börja bygga på måndag. Det kändes så skönt att vara på banan igen! Sen kom Andreas familj förbi för att få behandling innan de skulle till fjällen. Att sitta och prata med Ingemar o Britt, mina bonus föräldrar är alltid lika givande! De är så fulla av liv och visar så mycket kärlek. 

Under tiden Andreas o jag jobbade så nämnde jag min känsla av att Elisabeth har haft svårt att repa sig sen hon låg på BIVA i höstas. Känslan av att hon tappat en viss gnista hon hade förut. Hon verkar rentav deprimerad. Andreas rentav beordrade mig att boka tid åt henne på de alternativa behandlingar vi gjorde förut. Jag har motsatt mig det under en lång tid pga den höga kostnaden. Men nu är det dags att satsa på henne igen. Hon behöver hjälp efter den här svåra tiden. Så det känns rätt. 

Elisabeth snusar lugnt o skönt i famnen. Det låter mycket i bröstet på henne, pga slemmet. Hennes läkare skojade om det ljudet när hon var ett halvår, att det lät som en kaffebryggare. Min lilla perkulator 💜