Dagbok
Hej vänner! Idag kände jag efterdyningarna av gårdagens känslor. Det kändes i magen liksom. Hade en intervju kl 11 och visste inte riktigt vad jag hade att vänta. Men efter att ha lämnat den intervjun kunde jag känna hur hopp och glädje och även kärlek började fortplanta sig i bröstet. Känslan av att ha träffat rätt person, som liksom skulle passa in perfekt i vår familj. Kunde inte låta bli att le brett hela vägen till bilen :-)
Andreas och jag tittade förbi killarna som jobbar på badrummet och det hade ju hänt massor på bara en halvdag!
Vi åkte iväg sedan och köpte kakel på Bauhaus.
När jag kom hem tittade jag på broadcastingen för januari och grät och grät över dessa fina systrars livshistorier! Och den fina musikfilmen på slutet om vikten av att be. Vilken energikick!
Kl 23:30 går jag in till Elisabeth eftersom hon grät. Pappa och jag stannade hos henne i en hel timme o lekte. Hon var ju bara lite irriterad och uttråkad. Fick se hennes underbara leenden och hon verkade tillräckligt stark för att vara arg, vilket jag konstigt nog blev glad av och då blev hon också glad! Stackars assistenten blev nog paff att vi kom in med massa energi så sent. Men vi väljer inte våra stunder. Vi lyssnar på infallen vi får ;-)
Vi bad tillsammans till Jehova att hjälpa Elisabeth orka med sin smärta och att inte vara rädd för den. Vi bad också Jehova hjälpa Elisabeth ha tålamod med oss som tar hand om henne. Sedan avslutade mormor med att trösta så att lillan somnade. 💜🐒😍
Godnatt kära vänner och tack för era böner och styrkekramar 💓💞
